onsdag 3 september 2014

Att vara på hugget annars blir man huggen!

Som ni snabbt kunde konstatera i mitt inlägg om Telge Stadslopp, så njöt jag rätt rejält. Jag skulle ljuga om jag sa, ifall allt är på rosa moln och jag är totalt skadefri. För det är jag inte, men det är alltid skönt när man har nästan varit nere på absoluta botten och får små ljusglimtar, som säger dig att du är på mot rätt håll. Det behövs. Det går verkligen upp och ner som i en berg-och-dalbana, ena stunden lägger man ner allt, för att i nästa stund tycka att löpning och bloggen är bland det roligaste i mitt liv. Jag är glad att jag på rätt sida av "övergångsstället" för tillfället i varje fall.

Dagen efter, alltså i söndags, var det snabba ryck. Dagen började med att jag var funktionär för "hemmaloppet" Solsidan Runt. Ett lopp jag har sprungit de två senaste åren (1:a och 2:a på 5km är ett helt okej resultat) och i år, så blev det att jag stod vid sidan. Jag tror säkert att jag kunde presterat bra, med tanke på tiderna i 5 och 10 km, så hade jag nog varit och slagits om topplatser även där. När 5 km-löparna kom kutade förbi, så var det en som långt fram som tittade länge på mig och jag undrade vad det var som var för fel egentligen? Hade jag senap i skägget? Till slut öppnade han munnen och frågade om jag inte kom 2:a förra året och det gjorde jag, då förstod jag att det var han som slog mig förra året som kände igen mig. Det är illa att stå som funktionär och vara igenkänd, stjärnglansen sitter i med andra ord.

Senare var det snabbt iväg för att hjälpa till med lagfotografering i några timmar, något som i mina ögon blev väldigt lyckat och faktiskt blev ännu bättre än mina höga förväntningar. Efter det så tittade jag på fotbollsmatch på TV, när den var slut, så hade jag helt klart bestämt mig för att köra ett pass. Även om det började mörkna ute i skogen, så var det bara att gilla läget och jag tycker att det är rätt trevligt se ljuset försvinna och solen gå ner. Inte jättemysigt när det senare blir becksvart dock. Jag var trots att jag hade sprungit ett tufft 5 km-lopp rätt så pigg i benen, det blev 4:20/km18 km. Jag hade dessutom helt klart krafter kvar när passet var över, när andra halvan av passet var igång, så var det svårt att se med tanke på att det var rätt så mörkt och jag försökte mest undvika benbrott genom att snubbla på någon rot eller sten. Å nej, jag hade ingen pannlampa. Jag kom dock hem hel.

Måndagen blev rätt intensiv också, då jag hjälpte till med en träningsmatch i innebandyn. Något som även med det arrangemanget blev en stor succé och det är alltid skönt att saker och ting blir till och med bättre än vad man hade tänkt sig, fast man hade höga förväntningar. Då är det värt allt slit jag lägger ner. Kort därefter var det bara att bege sig till fotbollsmatchen, för korpmatch. På med grejerna och ställa sig i mål. Där gjorde jag kanske min bästa match för säsongen och gjorde ett flertal härligt svettiga räddningar, vi ledde med 1-0 i mitten av andra och sedan släppte vi in med 1,5 minut kvar och det var rätt så surt. Däremot så hade motståndarna många bra chanser innan dess, så helt orättvist var det inte. Jag slutar nog att vara en grusfascist (jag har spelat gruskorpen i 10 år) efter detta. Nu bytte vi till konstgräs efter sommaren och jag måste motvilligt säga att jag börjar trivas ganska bra på det, härligt att glida på och lättare att komma ut.

Igår blev det ett lugnt pass med mina mått. Kroppen var rätt så seg och sliten. Det blev 15 km i skogen med 4:23/km i tempo, ändå rätt överraskad att det gick så pass bra som det gick. Dessutom varande en cyklist mig för en huggorm som låg längre fram i spåret, den var rätt så stor om man säger. Tänk om jag hade klivit på den eller i närheten, man kan lugnt säga att det lönar sig att vara på hugget i dessa fall. Inget överjävligt tempo, men tillräckligt för att jag ska bli nöjd över det. Så jag har med andra ord haft det rätt så intensivt, men jag är trött och glad kan man väl ändå säga över detta. Livet går med andra ord vidare.


9 kommentarer:

  1. Topp placering hade du kanske fått på det lilla (5km) loppet men 10km banan är avsevärt tyngre med flera backar. Eftrersom du viker ner dig på Midnatsloppets i jämförelse lätta bana tror jag inte du hade kommit under 37 på Solsidans "överklass".

    Härmed får du en liten utmaning om du vill "hugga" på den: Kör Solsidan Runts 10km nästa år på en tid under 37.

    Min utmaning blir att stå på samma startlinje och hålla dig bakom mig. Ytterligare en utmaning kan vara Haninge Trails 10km spår som går 19oktober. Även där är det inte helt flackt. Kör du någon av dessa lopp ska jag hålla dig bakom mig :).

    /Stefan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skulle inte påstå att jag viker ner mig någonstans i Midnattsloppet, jag är rätt så övertygad att om du hade sprungit med mina förutsättningar (skadad, för lite träning osv) så hade du inte presterat bättre. Å andra sidan är jag övertygad att jag hade sprungit under 37 på Solsidan, en del av mina löpträningar genomförs i den där bansträckningen.

      Härligt att fansen väljer att utmana mig, jag känner mig hedrad. Haninge Trail känns faktiskt långt ifrån aktuellt för min del. Hela "höstsäsongen" har varit skadefylld och långt ifrån optimal, så att springa ett trail-lopp är inte som lockar överhuvudtaget.

      Angående Solsidan Runt nästa år, så utesluter jag ingenting. Jag lär vara där som funktionär eller löpare, det får framtiden utvisa. Men en utmaning är en utmaning, det kittlar tävlingsnerven någorlunda.

      Radera
    2. Jag förstår och hoppas se dig på Solsidans överklass 2015.

      /Stefan

      Radera
    3. Faast.. Förra året var du inte skadad när midnatsloppet gick men du försvann efter 4km. Lite för backigt?

      /Stefan

      Radera
  2. Kom på att detta kan tolkas fel. Detta är en välmenande utmaning för att få tillbaka dig i form (en morot?) och även för att jag själv ska ha något att sikta lite extra på,

    Antar du både eller någon av dem?

    /Stefan

    SvaraRadera
  3. Borde inte du vara utespelare. Typ ytterback eller släpande mittfältare. Eller varför inte libero (fast det finns kanske inte längre)? En position där du kan utnyttja din löpkapacitet mer än som målvakt. Eller går du upp på era hörnor och nickar in den/drar på dig en markering och sen kutar tillbaka och räddar vid eventuella kontringsförsök?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är ytterst begränsad som utespelare, det är därför jag började som målvakt för 10 år sedan. Jag har gjort några få inhopp som utespelare, vilket är kul, men jag gillar att göra något som helt avviker från min löpning. Jag har kul som målvakt helt enkelt.

      Radera
  4. Fotboll eller innebandy är ganska mycket mer än kondis..

    SvaraRadera