Jag började säsongen med frågetecken. Jag hade problem med min fot. Det var egentligen inget nytt, men den hade gjort sig smärtsamt påmint då. Jag försökte bita ihop och hoppas att jag slapp till en längre viloperiod med påföljande rehab. Det var besök på vårdcentraler, närsjukhus och löparskadespecialiast. Inget gav något besked egentligen. Samtidigt valde jag att köra på ändå.
Första loppet var dock redan den 6 januari, i och med 3000 meter inomhusloppet i Ärlaspelen. Där började säsongen med ett nytt rekord med tiden 9:31. Rätt så oväntat och jag kan lätt säga att det var tufft helt enkelt. Sedan så rullade inomhussäsongen på och de där fotproblem fanns med mig, men avtog efterhand. Det blev nya rekord och även utomhussäsongen började som ett magiskt blixtnedslag.
Trots att det kändes som en oerhört lång säsong när jag väl tog de där stapplande löpstegen i Eskilstuna, så har det gått snabbt (vilket det har på fler än ett sätt), när jag väl sitter här för att sammanfatta. Jag avslutade 2014 med skadeproblem, som jag tog mig in i 2015. Något som verkade försvinna mer eller mindre, självmant, konstigt nog.
Det som ännu mera märkligt, att jag har haft långsammare pass den här säsongen. Även om det har blivit fler, så har jag inte alls samma tempo på de flesta passen. Trots det har det blivit nya rekord. Kan det bero på att jag är bra grundtränad och så länge jag nöter mil efter mil, så ger det resultat? Tidigare har jag haft helt galna träningspass över 1 mil, som har gått med mina mått mätt, snabbt. Det har jag inte längre, trots det så blir tiderna bättre. Märkligt det där.
Något annat som man kanske har noterat under säsongens lopp, är att jag har bloggat betydligt mindre. Jag har avverkat varför i flera inlägg. Ett av skälen var att jag kände en viss stress att skriva något vissa dagar. För att motivera mig själv att skriva, precis som jag motiverar mig själv att springa en viss dag, hade jag satt ihop ett schema. Ibland med vad jag skulle skriva om, för att på sådant sätt ha ett konstant flöde av inlägg. Till slut, hade jag ingen mer lust och istället för att avsluta bloggen helt (vilket har varit aktuellt), så skrev jag i den takt jag mäktade med och hade lust med. Jag vill skriva för att det är kul och att jag har något att förmedla. Jag har en unik resa inom löpningen som få kan matcha och därför vet jag att min blogg trots allt är intressant att läsa.
Årets bästa lopp 2015...
10. Storängsöz - 5 km inomhus - Tid: 16:33 (Nytt PB!)
Ett lopp som kanske inte är det första man tänker på när man lägger upp säsongen. Samtidigt är det ett lopp som på sitt sätt är unikt. Bara en gång på säsongen har jag möjlighet att springa 5000 meter inomhus. Det är inte kuperat och det finns inga sämre väderförhållanden att prata om. Det är egentligen det lopp du ska springa ifall du vill veta hur snabbt du kan springa på 5000 meter. Varken mer eller mindre. Samtidigt så finns de få lopp som kan matcha om hur mycket krafter det tar på dig. Att springa 25 varv i väldigt hög fart, tillsammans med andra. Det är lite läskigt, samtidigt som det finns något där som eggar än.
Jag hade sprungit samma lopp 2014. Då sprang jag på tiden 16:53. Ett lopp som avslutade min inomhussäsong, samtidigt som det startade min utomhussäsong. Det här året blev det nytt rekord på 5000 meter inomhus. Jag lyckades kapa rekordet med 20 sekunder. Då hade jag räknat helt fel när det kommer till hur jag ska ligga till per varv, vilket var tur för mig. För det möjliggjorde att jag låg bättre till än vad som var förväntat. Så nytt rekord avslutade min inomhussäsongen, mindre än 1 vecka senare skulle jag göra min utomhusdebut i Lissabon. Den kanske vi får läsa mer om i ett annat inlägg?
Årets besvikelse...
Norrköpings Stadslopp - 10 km - 37:28
Jag hade "hajpat" upp mig själv inför min comeback i Norrköpings Stadslopp. För det var i detta lopp jag gjorde min mildebut i tävlingsförhållanden under sensommaren 2012. Då sprang jag på 37:55 och jag fick träffa Mustafa "Musse" Mohammed. Jag var en osäker löpare och rätt färsk, jag visste inte riktigt hur mycket jag skulle klara av att när det kom till mil i tävlingsfart. Det visade sig inte vara några större problem.
Jag har velat komma tillbaka, men kunde varken 2013 eller 2014. För att midnattsloppet låg i vägen. Men under 2015, så skulle jag göra något galet. Nämligen springa två lopp samma dag. Det hade jag gjort förut, när det kommer till 5 km. Nu var det dock milen det gällde. Jag hade stora förhoppningar, då det här var loppet som skulle kicka igång min höstsäsong. Loppet skulle dessutom springas mer i stan, än vad det gjorde 2012. Det öppnade upp för en någorlunda snabb mil. Det var trångt i starten och det blev mitt fall rent bokstavligt. Då jag och några till ramlade i starten, på kullersten och spårvagnsräls. Idiotiskt att inte ha mer uppdelat och seedat, det måste man åtgärda till nästa år. Jag försökte rusa ikapp det jag hade missat, när jag ramlade. Jag hittade inte någon bra rytm samtidigt som jag kände mig för trött för att mäkta med ett bra lopp. Det blev till slut 37:28. Jag var mycket besviken och allmänt less på löpningen, att jag dessutom skulle springa ett nytt lopp på kvällen var inte särskilt rogivande.
Årets bästa lopp...
9. Hälsoloppet - 10 km - 34:48
Ett lopp som jag har sprungit 4 år i rad. Det finns många bra saker med det. Det ligger mitt i veckan och det ligger bra till i kalendern och det är snabbt. Sedan kan man välja mellan 5 km och 10 km. I år var det åter dags för att springa 10 km. Jag hade kommit från nyss nämnda Norrköping, Midnattsloppet och Telge Stadslopp. Under Telge Stadslopp, så sprang jag under 17 minuter och det var trevligt. Men inte tillräckligt. Jag visste inte direkt vad jag skulle stå inför den där höstsäsongen. Då hade jag lite tyngre lopp som Köpenhamn halvmara, Lidingöloppet och Frankfurt Marathon på kalendern. Jag hade varken tid eller lust att börja tvivla på vad jag stod rent formmässigt.
Det kom en liten regnskur innan loppet, sen var det över med den saken. Jag lyckades i stort sett missa hela den svängen, när jag bytte om på högskolans bibliotekstoalett. Min förhoppningar var tudelade. Samtidigt hoppades jag att jag skulle ta mig tillbaka i någon form. Även om det inte kändes helt klockrent under loppet, så jobbade jag min i loppet och med en monsterspurt som hette duga, så blev det ändå rätt bra. Jag sprang in på 34:48. Bara 22 sekunder från ett nytt rekord, den såg jag inte komma och den formen visste inte att jag var inne i. Det var bara att tacka och ta emot, så det fanns nog visst fog för att det skulle bli en trevlig höstsäsong någonstans ändå.
Årets bästa lopp...
8. Lidingöloppet - 30 km - 2:03:33 (Nytt PB!)
Det här är något annat. Jag behöver inte hetsas till att jämföra rekord eller jaga tid från ett annat lopp egentligen. Utan det här är 30 km i skogen och det blir en annan resa. Jag behöver inte känna den där stressen eller pressen. Jag har bara tiden året innan att kämpa mot (2:07). Redan 2014 lovade jag mig själv att inte springa året efter, för att det var tufft. Sedan blev det som så att jag inte fick plats i Berlinmaran och då ville jag tävla mot mig själv i Lidingöloppet igen. Framförallt ville jag putsa tiden lite. 2014 hade jag dragits med skadeproblem under hela höstsäsongen, som innebar kortare och färre löppass. Det tog till slut ut sin rätt, även om jag var stolt och nöjd över min insats 2014 med Lidingöloppet.
Nu var jag mer mentalt förberedd än någonsin. Jag visste att det skulle bli trångt i starten, nu hade jag dock flyttas fram till de första ledet och hade ett litet försprång från året innan. För det blev tjockt inledningsvis och sedan var det bara att armbåga sig fram i den mån det gick. Sedan var jag mer beredd på vad den här banan skulle krävas av en. Även om en mara är tuff också, så har LL något annat. Ibland kommer de där backarna och kan suga musten och livslusten ur en. Nu visste jag dock precis när Abborbacken skulle dyka upp och andra tuffa backar, det gav mig försprång mentalt. Ingenting var något att skämmas över. Jag putsade rekordet med 4 minuter, ner till tiden 2:03. En tid jag får vara nöjd med.
Samtidigt så vet jag att jag inte tog i för fullt, jag vågade helt enkelt inte ta alltför mycket energi för att vara utan till den sista tredjedelen. Det finns utrymme för förbättringar, men jag tror inte att jag är beredd att pröva den vägen redan 2016 igen.
7. Scandic Indoor Games - 3 km inomhus - 9:26 (Nytt PB!)
Ett lopp som går en fredag kväll. Efter jobbet, då man missar På Spåret och den där omedelbara avkopplingen det innebär att lämna sitt jobb en fredag. Istället gällde det att långsamt börja bygga upp känslan att fajtas mentalt framförallt. För 3000 meter inomhus är egentligen helt osexigt och helt utan marginaler. Min träning innebär att jag tränar för längre distanser för i första hand milen och halvmaran, även när det sker vintertid. 3000 meter innebär en total gasen i botten-känsla. Det finns inga utrymmen för någonting annat.
Jag började med inomhustävling 2014 och fortsatte med det även under 2015. Ett utmärkt sätt att göda tävlingsnerven, samtidigt som jag fick lite en extra morot med min träning inför utomhussäsongen. För det är långt mellan oktober och mars, en evighet utan lopp. Nu finns dock det här. När jag skriver att den här distansen saknar marginaler, är att när du kör, så kör du hela tiden. Man är snart i mål och sedan ligger du där helt utpumpad vid mållinjen, som om du har sprungit en mara och du tror att hjärtat är på väg ut genom munnen.
Det lustiga, att under den här kvällen att jag slog mitt rekord med 5 sekunder. Jag passerade 9:30-spärren och sprang in i mål på 9:26. Ärligt talat, så kan inte jag svara på varför det blev så bra som det blev. Det bara blev så och det var gott nog för mig.
6. Kalmar Malkars - Halvmarathon - 1:17:34
Ett av de sista loppen under varje vårsäsong (2012-2014) hade varit Trosa Stadslopp, men jag hade velat testa något nytt under 2015. Jag ville åka till Kalmar och springa deras halvmara. Jag hade inte varit Kalmar förut och jag var nyfiken på att utöka med ytterligare en halvmara. Framförallt då det var ett tag sedan jag hade sprungit en sådan innan det här loppet. Jag hade växlat upp ett snäpp med min träning. Personligen tyckte jag att det var tråkigt att stå över Trosa, men samtidigt så hoppades jag på att det skulle öppna upp någonting annat.
Det var osäkert ett tag ifall vi skulle åka ner, för de flesta hotellen i Kalmar var obokade och det återstod bara tråkiga pisshotell kvar på listan. Men jag var kreativ nog, att faktiskt se att Växjö låg inom räckhåll. Där det fanns ett hotell som vi hade bott på förut, i samband med en hockeymatch som skulle passa oss. Betydligt billigare och lättare att åka hem ifrån. Så till slut blev det Kalmar. Till slut på plats, med fint väder och bra förutsättningar, så slog ett tråkigt problem till en i ansiktet som en flugsmälla. GPS-klockan blev helt urladdad. Trots att jag hade laddat den hela natten, så det slutade med att jag sprang med en för stor mobiltelefon för att hålla koll på tiden. Jag var inte glad över det innan start och sänkte mina egna förväntningar.
Trots att jag bar på gel, mobiltelefon och ipod. Vilken jävla fåne egentligen. Det gick bra ändå och jag fick trots det här springa på känsla, något som jag inte varit bra på förut. Jag kände inte den där superfarten, men det gick ändå rätt så bra. Då jag sprang på 1:17:34, 35 sekunder från nytt rekord och första gången jag faktiskt sprang på sub-1:20 på svensk mark. Ett trevligt lopp, med fina miljöer annars. Jag är glad att jag sprang i Kalmar och jag visade svenska folket att jag var att räkna med, även på svensk mark.
Inom kort följer den andra delen med mina fem absolut bästa lopp, mitt sämsta lopp, andra kåserier och tankar om säsongen 2015...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar