måndag 21 mars 2016

Long time, no see!



Inte ett blogginlägg på nästan en månad. Det är ett nytt rekord. Det passar ju mig som letar efter nya rekord att slå. Skämåtsido, så har jag inte haft någon stor lust att skriva. Jag prioriterar annat i livet och jag måste balansera olika delar, åtaganden och tankar på bästa sätt för att ha en stor livsenergi. Det som däremot inte har förändrats, är att jag fortfarande springer. Jag försöker sakta men säkert att ladda upp inför utesäsongen som börjar om mindre än 2 veckor. Det är läskigt, för det känns egentligen mentalt så långt bort. Jag har gjort om min träning lite för få in lite mera positiva träningsresultat. Istället för att vänta på att skogen ska bli ledig från alla hala isfläckar, har jag valt att förlägga långpassen på asfalt också. Inget som är bra för kroppen, men i ett försäsongsskede måste jag prioritera.

För det har under en period gått i stå med en hel del pass. Passen har inte varit så bra som jag hade hoppats, varken känslan eller rent tidsmässigt. Men att jag flyttade långpassen (16-30 km) till asfalt, har gjort att jag har förbättrat mina resultat och då får jag ändå backar med i passen också, men till syvende och sist handlar det om att jag känner mig mera positivt stark. Jag drog av en 3-milapass i lördags. Jag kan inte säga att jag gjorde det med ett leende, men det kändes som att jag var på väg någonstans. Löpningen handlar i mångt och mycket att du sköter din träning, samtidigt som jag måste få in positiva signaler som jag kan starta säsongen med. Rekorden har duggat tätt sedan jag började med löpning för snart 4 år sedan. Jag inser att jag, den här säsongen, kommer att få slita hårt för att nå min toppnivå. Jag förstår det nu.

Jag sprang ett intervallpass i förra veckan. Första intervallpasset sedan jag avslutade min tävlingssäsong i oktober. Jag ändrade om lite i mitt upplägg i dessa intervaller. Med ett bra resultat, då jag kände en fin känsla när jag sprätte runt på löparbanan. Återigen kände jag den där känslan att allt är möjligt och att jag var på åt rätt håll.

Imorgon avslutar jag en säsong, samtidigt som en annan börjar. Jag ska springa 5 kilometer inomhus i Huddinge. Jag har sprungit 16:33 så sent som förra året. Det blir nog tufft att nå ner dit, men under 17 vore ett bra resultat att fajtas mot. Det var tuff i vintras att springa 3000 meter. Jag fick ingenting gratis och rent mentalt eller fysiskt så var jag inte alls där jag borde vara. Jag hade helt enkelt inte slitit lika hårt i min träning, så då blir det inte heller ner mot rekordnivåer. Nu går jag åter in med en bra känsla med en gnutta positivism. Låt detta bli ett fröjdfullt lopp att bygga vidare på.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar