söndag 27 mars 2016

Ge mig en smäll som jag kommer att minnas




Så var vi där igen, lite oväntat minst sagt. Jag gör, om inget förutsätt händer, min utedebut för 2016 imorgon. Det är min femte tävlingssäsong som drar igång, det är helt galet att tiden går så fort. Samtidigt har jag lärt mig ett och annat, om löpning, mig själv och livet som aldrig kommer att gå att sammanfatta i ett blogginlägg. 25 oktober 2015, det var ett tag sedan. Det var över ett halvår sedan, då sprang jag mitt sista lopp för utesäsongen 2015. Då slog jag nytt rekord på maran, när jag sprang i mål på 2:46 på Frankfurt Marathon. Det var som sagt en evighet sedan och det har hänt en hel del sedan dess.

Jag har haft den tuffaste vintersäsongen någonsin. Självklart skiljer den här vinterträningen från de två första åren jag körde vinterträning (2012-2013 och 2013-2014). Nu däremot vet jag hur hög min högstakapacitet kan vara och jag vet hur mina pass bör se ut, både längdmässigt och även resultatmässigt. Inget av detta har levt upp till mina förhoppningar, utan jag har fått fajtas med både motivation och rent allmänt. 2015 års löpsäsong var helt galen på många sätt, jag slog många rekord och jag ökade min träning på bästa möjliga sätt. Det gav precis det rekord jag ville. Jag hade en halvhyfsad inomhussäsong på 3000 meter, som inte var på den nivån jag hade önskat och jag hade en 5000-meterslopp i tisdags som var fullt godkänd.

Samtidigt som jag varvar upp inför morgondagens mil, så tränar jag för längre distanser. Jag har gradvis försökt att varva upp för halvmaran nästa helg och maran för helgen efter. Därför har jag i fredags och igår, kört två 34 km-pass och det blir ytterligare ett sådant på tisdag. Därför blir dagens vilodag välbehövlig, samt att jag får chansen att testa min kropp i tävling imorgon och se var jag står. Att åka ända till Enhörna för att tävla under annandag påsk var inte vad jag har väntat mig, när jag lade upp säsongen. Samtidigt är jag sugen på att tävla ute igen och med tanke på vårvädret börjar göra intåg på riktigt, så är det dags att göra sitt bästa. Under 36 minuter (beroende på hur banan ser ut i övrigt) vore ett fint besked.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar